Hej på er =)

Jag är en tjej på 38 år som lever med min man och 3 barn och 2 schäferhundar. Jag har diagnoserna Bipolär, fibromyalgi och ME. Min man har diagnosen Aspergers syndrom (autism) och det har även  min son som är 14 oxå. Sen har jag en dotter på 11 år och en son som är 16.

 Mitt stora dilemma nu är HUR mycket jag vill lämna ut mig/oss i denna blogg. Jag har tänkt som så, det finns andra så som jag,  som sitter här vid nätet och söker kunskap och bekräftelse på att det finns andra i samma situation som mig och att det finns hjälp och lösningar att få.

Det känns som att det är därför jag skriver om hur jag upplever det att ha diagnosen bipolär. Och ni som läser, vill jag ska vara medvetna om att detta är inget försök till självömkan eller medhåll eller bekräftelse från någon och jag hoppas att även anhöriga till de som är bipolära kan lära sig nåt för mina familjemedlemmar har fått lära/se/agera/utstå en hel del.

Jag fick min diagnos Bipolär för ca 1,5 år sen och min tanke med denna blogg är att skriva lite om dåtid och nutid. Det finns saker jag fortfarande inte förstår och saker som jag HAR förstått tack vare diagnosen!

Jag har just börjat en bipolärskola och får träffa andra med samma diagnos och beskymmer så man känner sig inte lika mycket som ett freak, asg!

Jag kommer att berätta både roliga och mindre roliga story`s ur mitt liv som skett under maniska och depressiva episoder, våldsamma, aggressiva, upprymda, destruktiva, självskadande, målmedvetna, impulsiva, ekonomiska utsvävningar, vidlyftiga beslut.....

 Ja, ni kommer skratta åt mycket och förundras över lika mycket, LER .De är väldigt många, men tack och lov sen jag fick rätt diagnos och rätt medicin för ca 1,5 så har jag bara haft 3 st episoder :)

Just nu är jag ganska stabil och ska börja med Litium på måndag 5/3. Jag får antiepileptika, antipsykotiska , neuroleptika och valproat i dagsläget och min STORA förhoppning är kunna sluta med flera mediciner NÄR Litiumet hjälper mig. Jag behöver även Zopiklon till natten.

Jag jobbar heltid som personlig assistent och (tror) att det går bra. Mitt hem sköter jag, hundarna får dock lite för lite motion och tid  och det skäms jag för. Min energi är ju så fruktansvärt ojämn.

Såååå exalterad och orkar mer än alla andra (tror och tycker jag) och då ångar jag på i 300 knyck (om det räcker) men sen...... kommer notan!!! Den tror jag att alla men diagnosen Bipolär har betalat?! NOLLSTÄLLD, LIKGILTIG,TRÖTT, man börjar leva i sin lilla bubbla i 1-2 veckor innan man sakta börjar vakna igen...... Sen blir allt segt, mer likt sig självt igen men väldigt, väldigt segt. Har man tur kommer man tillbaka fort, men ibland tar det längre tid än önskvärt!!!